Hej. Jag heter Lena Grimlund.
Jag äger och driver numer Miniteatern på egen hand.
Det var min mamma Ulla som 1968 startade allt vilket finns att läsa mer om under ”Historia”
Jag har undervisat på Miniteatern sedan 1978 och senare även vuxengrupper i Lilla Studion. Jag jobbar tillsammans med underbara tjejer och killar som hjälper mig att få detta att snurra. Det som är roligast med detta är att se hur eleverna utvecklas och självklart är jag glad att gamla elever har stannat kvar och nu jobbar som assistenter och lärare.
Hej. Jag heter Malin Hökby.
Att jag skulle börja arbeta på Miniteatern, trodde jag aldrig, då jag först började här som elev. Jag var fruktansvärt blyg och efter min första lektion skulle jag aldrig mer sätta min fot i skolans lokaler…
Nu blev det inte riktigt så, istället har Miniteatern varit mitt andra hem i 20 år.
När jag inte leder grupper på Miniteatern arbetar jag som mellanstadielärare. Mina år på Miniteatern har lärt mig mycket om teater men också vem jag är och att hur jag vågar stå för mig själv och det jag tror på.
Hej. Jag heter Nathalie Söderstrand.
Jag började på Miniteatern när jag var 10 år och har sedan dess sett Miniteatern som mitt andra hem. Platsen där jag kan komma ifrån vardagen och slippa pressen från skolan. Min fristad. Jag har lärt mig så mycket här, inte bara att spela teater utan främst att våga. Våga spela/sjunga ut, våga prata inför folk och framför allt: att våga vara jag.
Jag kan inte föreställa mig ett liv utan Miniteatern.
Hej. Jag heter Malin Löfgren.
Jag började på Miniteatern när jag var en blyg tolvåring för att min Farmor trodde att teater skulle passa mig. Jag trodde inte på henne först men det visade sig att hon (även i detta fall) hade helt rätt och idag är jag henne evigt tacksam för det.
Miniteatern är som en andra familj för mig: här har jag fått växa, här har jag fått vara mig själv och här har jag fått vara en del av någonting större.
Idag jobbar jag på Miniteatern med stor glädje och tacksamhet och jag är stolt över att kunna säga att jag är en del av denna verksamhet. Jag vill ge eleverna precis den känslan som jag har haft under mina år. Jag vill visa att alla är värda lika mycket och att alla är en behövlig del av den större gemenskapen.
Hej. Jag heter Linda Tollerud
Jag började på Miniteatern när jag var 12 år och från första stund kände jag att jag hade kommit rätt. Oavsett var i livet jag befunnit mig har Miniteatern varit en oas och trygg zon från allt annat. Att jobba här är ett sätt att få ge vidare den glädje och trygghet jag själv fått genom alla år.
Nu när jag dessutom själv är förälder var det givet att mitt eget barn skulle börja på Miniteatern och få uppleva denna magiska plats.
Hej! Jag heter Amina.
Jag började som elev på Miniteatern år 2000. Under alla dessa år hade jag aldrig kunnat drömma om hur mycket Miniteatern format mig till den jag är idag. Vi på teatern är en familj och varje gång jag träffar vänner, kollegor, elever och förebilder känner jag en enorm tacksamhet för hur mycket stöd, kärlek och respekt jag möts av. Miniteatern har många gånger varit en tillflyktsort från vardagen, en trygg plats där jag alltid varit välkommen. Jag har mycket att tacka den här verksamheten för och jag hoppas kunna ge eleverna samma trygga känsla som jag haft under alla dessa år.
Hej! Jag heter Johanna Torstenson.
Att jag, som alltid varit den blygaste i klassen, skulle tycka att det här med teater var något trodde nog ingen allra minst jag själv. Men sen jag som 12-åring började som elev har Miniteatern varit en självklar del av mitt liv, och funnits där som en trygg punkt genom livets alla upp- och nedgångar. Jag har genom teatern vuxit som person och lärt mig så mycket om mig själv, och jag är otroligt glad och stolt att idag få jobba med att föra vidare det som har betytt så mycket för mig under åren till alla elever.
Hej! Jag heter Anton Lydén
Hej! Jag heter Joline Arkhem.
Jag har varit elev på Miniteatern sedan jag var sju år gammal.
Precis som för många andra har Miniteatern blivit mitt andra hem, en plats jag varje vecka får gå till och vara mig själv. Under åren har jag fått lära mig så mycket, allt från att våga prata inför människor till att våga tro på mig själv trots att nerverna spökar.
Miniteatern har även gett mig vänner för livet vilket jag är evigt tacksam för.